Våra grannar, både under och bredvid, är invandrarfamiljer som kan ytterst lite svenska. Inte för att vi stör oss på det, absolut inte, det är väldigt trevliga människor allihop! Men det är en himla tur för vår del att de troligtvis inte förstår vad vi säger. Som när jag utbrister "Men SÅ får du ju inte göra! Man springer väl inte fram till andra och biter dem i rumpan sådär?!?" till en apchihuahua som skiter fullständigt i vad jag säger, och fortsätter gräva in tänderna djupare i sin adoptivbrors fluffiga bak. Eller när man vrålar "TRISTAN!! Sluta slå honom på pungen!" till katten som använder podencopungen som boxningssäck. Dessa djur. Det är så man blir gråhårig i förtid. (Faktiskt, sedan Joakim träffade mig har han fått massor av kritvita hårstrån i sin kalufs) Ska bli spännande att se vad nästa omgång grannar blir för några, tack och lov blir det bara en lägenhet vägg i vägg med vår nya, så det blir ju inte överdrivet många som behöver stå ut med våra tokigheter.. På tal om tokigheter, så skulle Joakim hjälpa mig att klä på hundarna inför en kissrunda igår.
Efter 3,5 år kan man väl begära att de lär sig hur en sele ska sitta? xD "Jag tyckte väl den var knepig att få på honom idag..." Ja jo, det blir ju så när du försöker kränga på den upp och ner...
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|