Äntligen börjar Kiino uppskatta att vara på jobb! Istället för att sitta ensam och vara ynklig, har han få börjat träffa nya kompisar och busa om dagarna istället! Här är han med favoritgruppen, Frallorna Gaia och Siri och basset Bonnie. De har lajbans tillsammans, det är fullt ös och sen är det medvetslös. Idag fick han träffa en annan grupp, och fann en ny bff i shiban Leia. Det är SÅ skönt med en valp som kommer överens med allt och alla. Min förra valp, Zhili (Minus dotter för dom som inte minns) var ju jättesvår i nya miljöer, med nya folk och nya hundar.. Min egen dagisfavorit är Alice. Hon är som en smalare version av Hicka 🤷🏼♀️ Kolla in bara, haha! Love her. Kiino har för övrigt även charmat personalen på jobb. Man blir faktiskt trött av att jobba. Då FÅR man utnyttja kollegornas knä att ta en tupplur i. Faktiskt. Det är så skönt att han blir så trött på jobb, för det underlättar verkligen tågträningen på väg hem. Han vill ju gärna sitta i knäet, annars blir han yyyynkliiiig. Men på väg hem lägger han sig sjölvmant vid mina fötter och _däckar_. Utan ett litet pip ens. Så duktig! I normala fall fungerar tågresorna bra, men idag vart vi utskällda av tågvärden. För vi satt på fel sida av tåget. Inte fel ände, eller i fel vagn. På fel SIDA. Vi satte oss som vanligt i vagnen man får hund i.
Alla säten på höger sida (se bild) var upptagna, så vi satte oss på vänster sida, där det satt EN person på hela raden. Inget konstigt med det, vi brukar sitta på den sidan. Kiino lade sig vid mina fötter och somnade, precis under mitt säte. Då kommer tågvärden och säger att nej, där får vi inte sitta alls det, vi måste sitta på höger sida för det är bara där man får lov att ha hundar för det finns faktiskt barn som blivit bitna! Eh, jaha? Men jag flyttar mig såklart om det kommer någon med barn eller en vagn som behöver platsen. Men det dög inte, jag fick ändå inte sitta på den tomma sidan av tågvagnen. Som tur var så reagerade andra i tåget, folk som satt på den fulla sidan. En man suckade och reste sig så att jag kunde sätta mig där istället, och en ung kille förkunnade högt och tydligt hur löjligt det var och vilken ”gnälleröv” tågvärden var. Så nu vet ni det, alla skåningar. Även om där inte finns plats så MÅSTE ni med hund sitta på den högra sidan! Undrar just hur vi ska göra när vi har både vagn, barn och hundar med oss...
0 Kommentarer
Så, jag blev inringd till jobb igår. Packade ihop chihuahuorna och ut i regnet mot dagis bar det iväg! På väg till tåget skrapade Hicka upp pulpan på en baktass 😪 Eftersom hon varit iväg väldigt länge, har jag inte klippt hennes klor som jag brukar så de hade blivit väldigt långa. Klippte ner dom så mycket jag kunde utan att göra hål på pulporna, men det ordnade hon själv tydligen. Nåja, ingen större fara skedd, hon verkade inte ha ont så vi fortsatte. De små skötte sig ypperligt hela dagen, yttrade inte många ljud och verkade tycka att det var spännande att kika på alla hundar. Jobbdagen gick hur bra som helst, hade stängningspasset så när vi väl var påväg hem var vi väääldigt trötta. Väl hemma var det övriga flockens tur att få komma ut och rasta av sig lite. ”Lufta rumporna” som min morfar säger.
Kiino sprang runt ett träd och fastnade med sitt koppel, Thibo tog tillfället i akt och kissade ner precis hela valpen 😵 Så det var bara att dra in herr terrier i badrummet och ge honom sin första dusch. Nu luktar han kokos och har supermjuk päls. Tror det börjar bli dags för ”vårstädning” av hela gänget faktiskt, men jag väntar nog tills regnet försvinner lite.. Så var första jobbveckan avklarad! Eller ja, om man nu kan kalla det för vecka när det bara varit två dagar 🤷🏼♀️ Det är på ett hunddagis inne i Helsingborg jag blivit anställd, och jag trivs redan superbra! I måndags fick Kiino följa med och... eh. Jag kan med handen på hjärtat säga att det inte gick så bra. Hade han fått bestämma hade han bussat länsstyrelsen på mig. Terriern. Ska. Inte. Sitta. I. Bur!!!!!! Att sagd ”bur” var ett kontor, nästan lika stort som vårt badrum brydde han sig inte om. Det var djurplågeri likväl. Nu måste vi -HÅRDTRÄNA- på att han ska kunna vara i andra rum än mig, och i bur (hur ska han annars klara av sommarens utställningar?!) så att han ska kunna följa med om dagarna. De andra klarar sig hemma de timmarna, jag jobbar inte heldagar och jag och Joakim jobbar inte samma schema så det blir lagom långa dagar ensamma. Men för långa för en valp. Man blir rysligt trött av att stå och gråta i flera timmar, ska Kiino be att få hälsa.
Så trött att man somnar i knäet trots att det fanns mat på bordet. Vädret var så ruskigt mysigt igår också, så vi drog på oss lite kläder, kopplade hundarna och gick en liten sväng i kvarteret. Alltid när vi går vid detta trädet (vilket vi gör minst en gång om dagen, då detta är vid vår vanliga snabbkiss-runda) så ska Kiino tvunget tugga på alla småpinnar som hänger ner. Han är fullständigt pinntokig, och det är tydligen extrakul när de sitter fast på trädet. Den lilla lekplatsen är omgiven av träd till ungefär 90%, så när Ilara gungade fick Kiino springa lös och leka med Dobby som ju såklart följde med på vår promenad. Ser ni hur stilig min lilla valp har blivit?
Min stjärna ⭐️ Vaknade med vårfeeling. Hur kan man låta bli när solen skiner och fåglarna kvittrar glatt? Jag älskar våren. Våren väcker naturen från de döda och gör allting ljust och mindre dystert. Precis vad jag behöver! Eftersom vårt gallerstaket blev förbjudet av hyresvärden att stå uppe jämt är det ihopvikt där ute. Jag beordrade sambon att dra ut det och drog på ungen hennes snabbaste skor (som hon tyvärr behöver lägga på hyllan nu, de är för små. Kan hon sluta växa nu, snälla?) och en varm tröja. Så gick vi ut på vår uteplats! Som jag saknat den, fy alltså. Friheten att bara kunna öppna ytterdörren och låta hundarna stå där ute och sniffa i luften. Kunna sitta i solen och lyssna på en ljudbok. Kunna slänga ut en filt och låta Ilara leka med sina saker. Sitta inomhus och känna doften av tomatplantorna genom den öppna dörren. Att jag bestämt mig för att inte odla någonting i år är ju en annan historia. För mycket pengar som jag inte har för tillfället, och när jag börjar få en ordentlig inkomst igen så är det för sent att sätta igång att så. Så det får bli nästa år istället. Då bor jag till 100% inte kvar här heller, och har friare tyglar med vad och var jag kan plantera. Nåja, vi ska köpa lite färdiga plantor och blommor senare i vår/sommar istället, så mina fina krukor inte behöver stå alldeles tomma hela sommaren. Den kära inhägnaden blev en hel del kortare, eftersom jag stulit in några sektioner, men den dög för stunden!
Alla höstens illaluktande löv som samlats längs med väggen, bakom bord och hylla är nu bortsopade och med dom följde minst ett muslik (tack för den, Dobby...) och flertalet Godzillastora spindlar. Alltså jag lovar, hade dom velat invadera och förstöra Tokyo hade dom klarat av det utan förstärkning. Fy tusan vad stora dom var!! Tömde alla krukor på förra årets döda plantor (varför göra sånt på hösten när man kan låta dom stå kvar och förmultna och stinka?) och nästa gång det är sol och varmt ute ska fönsterna putsas. Med en katt som sätter sig på fönsterbrädorna när han vill in, och flertalet katter på insidan så är våra stackars rutor långt ifrån rena.. Så blev bloggen sådär sorgligt bortglömd igen. Men för att vara helt ärlig så har jag inte haft något så värst spännande att uppdatera er om. Att ha valp är inte så spännande enligt mig. Man tragglar vardagslydnad och lite basic grunder, men inget seriöst och man skojar mest tillsammans. I alla fall är det så det går till här hemma. Men nu är herr terrier en stor kille! Han har vuxit om Minus och alla katterna, han kan numer hoppa upp i både soffa och säng själv, förutom när han är trött. När han blir trött blir han halvt förlamad, eller iaf så försöker han högt och ljudligt övertala oss om att så är fallet. När han är trött vill han bara bli upphivad i nackskinnet och ligga kvar som han landade på ett ungefär. Att lyfta den där klumpen med dödvikt i nackskinnet är inte det lättaste, men försöker man lyfta på annat sätt protesterar han vilt och ska inte alls samarbeta. Han är ju trots allt terrier, det där med särskilda idéer kom liksom på köpet. Imorgon är det dags för utställningsdebuten! Valpklass på en inoff i Hässleholm. Mot två av sina bröder tävlar han, och så syrrorna i motsatt kön såklart. Visst håller ni tummarna för att herr K ska vinna överlägset? 😘 Den ”riktiga” debuten kommer inte förrän i Maj, så denna helgen blir ju alla tiders träningsmöjlighet, för att kunna hitta samarbetet och se vad vi behöver träna mer på. Och så miljön såklart, det är det enda vi inte kunnat efterlikna här hemma. Även om vi tagit tillfällen i akt och tränat både på fullsatta tåg och ett smockfullt Knutpunkten (Helsingborgs tågcentral). Det ska nog allt bli stjärna av min lelle valpskrutt. Våra väskor är packade och matsäckarna är redo i kylskåpet. Min outfit är utvald den också, och godkänd av valpen själv.
Egentligen har jag ju införskaffat en vinröd (teamfärgen) spetskjol just för utställningarna, men eftersom det är mitt i vintern och jag inte hittat några bra strumpbyxor så får den vänta tills i sommar! 😬 Önska oss lycka till?! Thibo tycker om att springa. Inte för cykel eller att jogga, nej nej. Bara när han är ensam, och absolut inte får. Idag rymde han IGEN. Jag skulle släppa in katten, och tjoff sa det så susade en podenco förbi mig och ut på gatan. Happ. Eftersom jag var ensam hemma var det bara att dra på Ilara overallen, knö ner henne i vagnen och springa efter. Hit och dit sprang vi genom villaområdet, tills han bestämt knatade över vägen och försvann. Sprang efter honom en bit till, innan min telefon dog. Eftersom han har mitt telefonnummer på brickan i halsbandet är det viktigt att jag har den igång, så jag gick hem och satte telefonen på laddning medans jag lade ut en efterlysning på facebook. En halvtimme senare gick vi ut på jakt igen, och efter en stund hörde jag ett jäkla liv på en gata en bit härifrån. Sprang dit och jo, där sprang en podenco och retade hundar i en trädgård. Precis bredvid tågspåret 😰 Ångesten jag fick i bröstet då går inte att beskriva så det ska jag inte ens försöka göra. Mår fortfarande illa bara av tanken på en fellow podencoägare som förlorade sin unghund när han blev påkörd av ett tåg 😭 Lyckades få tag på honom efter lite om och men, och så gick vi hem. Jag på ganska skakiga ben, Thibo med överlyckligt piskande svans.. Tusen tack till alla som delat efterlysningen och engagerade er 🙏🏻🧡
Och jag tackar min stjärna för att hunden kom hem i helt skick.. Nu har några dagar gått och Kiinovalpen har etablerat sig i familjen. De andra hundarna tycker att han är ganska dryg, men han leker med katterna! Eller ja, med Pixie och Yoshi iaf. Han är en så självsäker liten skit att jag blir helt paff, inte haft en så tuff valp förut. Han är mammig, absolut, men han är full av ”kan själv”attityd och jag älskar det! Kanske jag äntligen fått en hund som inte dööööööör om jag går på toaletten utan honom? 😅 Jag tror inte det. Som bilden visar vill han gärna vara med på allt man gör, för det kaaanske händer något kul? Han är helt för vild för att kunna knäppa riktigt bra bilder med mobilen. Såhär ser majoriteten av bilderna på honom ut 😂 Man får passa på när han kissar 😂 På tal om kissar, han är suverääään på att göra ifrån sig utomhus! Det har bara hänt några få olyckor inne, och då har det varit mitt i leken, en akutkiss/bajs och sen rä det full racer igen. Så jag har mina förhoppningar om att han inte ska vara lika svår att få torr inne som vavvajävlarna. Han ÄLSKAR Ilara och leker mer än gärna med henne, speciellt dragkamp är skoj. De är lagom starka för varandra så det passar ju bra. Ilara uppskattar honom också, förutom när han hoppar på henne och ska bita henne i öronen. Man får vara riktigt snabb med att kalla på honom och byta ut bebisen mot en leksak haha. Han lyssnar ganska bra på sitt namn och tycker att det är lajbans att studsa mot en när man ropat. Inkallningsträningen kommer nog gå smidigt! Och tro mig, den ska vi jobba hårt på! För att vara helt ärlig så ska vi jobba hårt på det mesta. Vill inte ha ännu ett fiasko med reaktiv hund, så vi ska utsätta oss för allt möjligt. Alla möjliga olika platser, situationer, folk och hundar. Vi smygstartade lite idag, trots att jag sa att närmsta månaden ska vara lugn så att vi får en chans att bekanta oss med varandra. Vi tog bussen till Dogman och det var självklart nemas problemas för herr Valp. Affären var skitskoj och han ville ta med sig precis alla leksaker och tuggben hem. Personalen skrattade åt honom när han susade mellan hyllorna så fort att öronen fladdrade bakom honom. Det var en väldigt trött och nöjd Kiino som kröp in i min jacka på bussen hem. Där sov han gott tills vi hoppade av och skulle gå hem. Väl hemma så lekte han en stund innan han gick och lade sig på en kudde på golvet. (Eftersom dom där kuddarna agerar snutte till Ilara så har vi en miljon stycken och dom finns ÖVERALLT)
Han sover mer än gärna hos en, men kan lika gärna gå och lägga sig i en helt annan del av rummet. På nätterna sover han i sängen, men till skillnad från mina tidigare valpar så sover han inte vid/på mitt ansikte, utan nere vid benen? Känns så udda 😅 Tror att detta kommer bli så fruktansvärt bra!! Alltså. Ibland blir ju saker och ting inte som man tänkt sig. Några fåtal procent av de gångerna, så blir det så fruktansvärt mycket bättre! För ungefär 4,5 år sedan (ish) satt jag och planerade och efterforskade som aldrig förr. Det var dags att skaffa en hund men jag hade ingen aning om vilken ras det skulle bli. Jag hade några alternativ, bland annat podenco ibicenco, sheltie, basenji och rat terrier. Sheltie var för pälsad och basenji lite för... jag vet inte, men jag fick aldrig någon bra feeling för de jag träffat? Rat terrier fanns öht inte i norden så det blev ju Podenco Ibicenco, Thibo är resultatet. Men för någon vecka sedan, när jag som vanligt scrollade genom mitt facebookflöde så dök det upp bilder på knubbiga små valpar. En bekant hade varit på valpmys, hos en uppfödare som enligt min vetskap bara hade American hairless terrier (den nakna varianten av rat terrier), men dessa valparna hade ju pääääls? Se på fasiken, dom hade fått en kull råttor 😍 Jag jublade och svor om vartannat, och kunde givetvis inte låta bli att skriva till uppfödaren. ”Får jag komma och hälsa på???” Tanken var att ENDAST TITTA och få lära känna rasen lite. Har ju bara träffat de nakna tidigare. Men så vart jag ju paxad av den där lille svarta valpen. Det bara blev så, att han valde mig till sin, och näst intill vägrade lämna mig ifred. Jaja, suckade jag, och nu sitter jag här med en liten råtthund i soffan. Woops? Sådär låg han i stort sett hela besöket. Inte ens när det var matdags hoppade han ner, och varje gång jag satte ner honom skulle han genast upp igen. Who am I to say no? Så här är han iallafall, lilla råtthunden Kiino! Iklädd Hickas regntäcke och gamla sele forcerar han regnet och kissar på gräsplätten här utanför, som om han aldrig gjort annat.
Han är så galet självsäker och trygg, han är redan hemmastadd och leker med både bebis och katter (de andra hundarna tycker att han är ganska äcklig 😏). Det ska bli fruktansvärt kul att träna ihop med honom, och kanske faktiskt komma ut på lite tävlingsbanor om jag bara får nerverna i styr. Utställningsringarna kommer vi i varje fall dansa omkring i så mycket vi bara kan! Nu har han blivit en officiell medlem utav Team Oddpaws, ska dela med mig av vår resa tillsammans så mycket jag orkar! Så stay tuned. (För varje kommentar i stil med ”en hund till? Verkligen?” Kommer jag att skaffa två hundar till. Bara så ni vet det. ) Ilara och jag var ensamma med hundarna hemma ett tag, och eftersom det var lite fulväder utomhus så passade vi på att aktivera hundarna lite här inne! Att aktivera fyra hundar och samtidigt hålla undan en bebis är en utmaning i sig kan jag lova. Att lyckas ta bra bilder samtidigt går INTE! De flesta bilderna blir ju såhär och helt ärligt så får ni leva med det 😂 Aktiveringen för denna gången var godis gömt i och under papper och toarullar. De fick testa ensamma och så allihop på en gång och jag kan ju lova att det gick fortare när det var hela gänget! Som tur är så är mitt hundgäng goa mot varandra när det gäller godis, så de kan utan problem stå och leta i en liten låda utan sura miner. Tuggben är en annan historia, det hade tikarna INTE gått med på! Bra bilder till trots så hade både hundar och barn väldigt skoj när de letade godis, så detta ska vi försöka ordna till lite oftare. Vi påbörjade även lite nostarget och alla fyra kan ju det där med nosduttande utan problem! Nästa steg blir att få dem att följa handen. Thibo har smygtränat lite på detta och är grym, såklart. Podencos kan! om någon undrade vad vi använder för belöningsgodis hos Team Oddpaws så är det Tuna Bites från PrimaDog!
Jag delar i små bitar och förvarar i glasburk som får stå framme på diskbänken. Ute på promenader så är godiset i en liten plastburk i jackfickan. Mina småhundar är inte direkt tysta när de ser andra hundar, så den där godisskramlande burken är attans bra att distrahera med! |
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|