Jag har blivit så fruktansvärt dålig med hundträningen. Alltså pinsamt dålig, tänker inte ens avslöja hur sällan jag tränar och aktiverar hundarna för tillfället.. Jag är ju totalt värdelös på det där att göra saker ensam, jag gör det helt enkelt inte. Såå, eftersom jag står utan träningskompis och någon som verkligen motiverar mig till träningen så blir det väldigt sällan jag får tummarna loss. (Hade så himla gärna testat på bruksklubben men skygg och blyg som jag är så får psyket panik bara av tanken på att bara knata dit och börja prata med folk för att försöka ragga träningspartners.. En kurs står högst upp på önskelistan dock!!) Nu har jag fått nog, så i min lilla fejkBuJo har nu lite hundsidor fått flytta in. Först och främst har jag knåpat ihop ett litet Novemberbingo. Där står lite smått och gott hundarna tycker är kul, så får vi se hur mycket vi hinner kryssa av innan månaden är slut! Rutorna delas upp i fyra så att alla hundarna ska få sin chans till varje ruta 😏 Och såhär ser tricksidan ut! Rutorna är färglagda med hundarnas egna färger, och de ska fyllas med (mer eller mindre onödiga) tricks jag tänkte börja lära hundarna, för skojs skull. (Förutom Maiias ”stanna”, den är viktig för min mentala hälsas skull, så att det blir LITE enklare att fotografera henne, hah..) Tänkte egentligen inte ha veckospreads, men nu fick det bli det trots allt, för att jag enklare ska kunna lägga upp träningsplanerna. Min linjal har blivit kidnappad och väl gömd av ett stycke människobebis, så ni får leva med skakiga linjer. Som en bonus får ni se Maiias något tråkiga utställningssidor.
En lista på vilka utställningar jag vill åka på och en lista över nödvändiga saker jag behöver inför utställningssäsongen nästa år. Dessa sidorna är väldigt halvdana eftersom jag ändå kommer göra nya när jag köper min _riktiga_ BuJo till årsskiftet. Funderar faktiskt på att införskaffa en pärm från OHMYDOG att ha som BuJo istället för en bunden bok. Det känns mycket smidigare att kunna flytta sidor, och spara sidor som sträcker sig för ett helt år istället för att göra nya, likadana spreads i varje bok om man nu fyller en bok på mindre än ett år. Tanken lockar lite. Inte gör det saken värre att man ju kan beställa med personligt fodral? Vad tror ni, kommer mina planer och planering att hjälpa? Om det finns någon där ute som är intresserad av att starta en träningsklubb/motivationsklubb online så hojta! Vi kan köra bingo, utmaningar, komma med tips och råd och peppa varandra som bara den!
0 Kommentarer
November är hääääääär! Jag är så pepp?? Det är sista höstmånaden = snart VINTEEEEEER! Dagen började ju lite sådär. Jag råkade hälla ut en halv burk kokosolja på köksgolvet, och på Hicka. Hon är lagom fettig och äcklig i pälsen nu, så imorgon får det allt bli ett bad för fröken... Golvet är rent och återfuktat iaf 😂 Vi fortsatte dagen med en liten promenad till lekplatsen. Ilara har börjat gå själv nu så för att uppmuntra det vill jag låta henne knata så mycket som möjligt! Hon har redan fått bättre självförtroende och vill knappt hålla i handen alls längre. Hon växer upp 😭 Inte alla ungar som har en egen puckobästis! Att få bägge två att se normala ut på bild är stört omöjligt. Om inte Ilara blundar och ser derp up, så poserar Thibo med öron a la flygplan. Suck. Dom är så himla roliga tillsammans. Om hon tittar eller pekar på något så ska han direkt kolla läget. Efter lekplatsen fick Thibo och Maiia en lite längre runda, eftersom jag ville påbörja en ny ljudbok (Jonna Lundells ”pms-kossan” om någon undrade). Ensamma långrundor med hundarna är enda chansen jag har att lyssna på ljudbok, antingen så måste jag ha koll på Ilara eller så är det när jag ska sova och eftersom jag somnar på ca fyra minuter kan ni ju tänka er hur svårt det är att komma in och igenom en bok 🙄 Tänkte egentligen ta med Hicka också, men eftersom en viss chihuahua ”hjälpte till” med städningen av kokosoljan i morse har hon kräkts ett par gånger under dagen (på mig varje gång....) så kände att hennes mage borde vila sig lite. Tar henne nästa gång istället! ...för idag är det Hickas och Tristans födelsedag, hurra hurra hurra!!! Helt vansinnigt hur fort tiden går?? Hicka fyller TRE år och Tristan är redan två? Vad hände med mina små bebisar? 😭 första bilderna hos oss. Idag ser dom lite annorlunda ut 😆 Dagen började vi (och hundarna) hos svärmor där Hicka fick massor av extra gottis. När vi kom hem fick Tristan lite hundtugg att fira med, så nu är han nöjd och belåten! Han ska få lite extra mjukmat innan vi lägger oss också. Det är absolut omöjligt att få en ordentlig bild på den katten när han tuggar på något, eftersom han skakar hysteriskt på huvudet vid varje tugga 😅
Jag har aldrig varit ett fan av rutiner. Min adhd (och 99% ännu outredd aspergers) till trots, så tycker jag att rutiner ska fara dit pengar växer på träd, ungefär. Usch för rutiner! Ni kan tänka er hur bra mina skolår gick, hah.. Men nu, den senaste tiden så har jag börjat få in en bra morgonrutin. Se på fasen? Visserligen vaknar jag ju sällan samma tid varje dag, det beror helt på när min kära avkomma känner för att slå upp sina små blå. Men när jag väl vaknat och klivit upp, så gör jag samma saker, i samma ordning. Efter att kroppen vaknat till liv och vill samarbeta lite grann så gör jag morgontoa och klär på mig. Sedan går jag till köket och blötlägger Thibos torrfoder, samt slänger in Ilaras morgongröt i micron. Drar upp en morgontrött Hicka ur sängen, och selar på henne och Thibo. Dom två är det mest bråttom att gå ut med, annars springer Hicka och sätter sig i ett hörn någonstans, och Thibo vet man aldrig när han får ett ryck och kissar ner soffa eller säng...🙄 Vi går samma runda varje morgon, och de har sina ungefärliga ställen där de kissar och bajsar på. När dom två är klara så är det Minus och Maiias tur att komma ut och ”lufta rumporna”. Dom två är ett bra team. De är i samma storlek (även om fröken mupps är x kilo tyngre) och leker gärna på samma sätt när de är ute. Dvs springer i stora cirklar runt mig, och spurtar till olika ställen som luktar extra gott. Har vi tur, så har Ilara dragit sin pappa ur sängen lagom tills vi kommit in igen. Annars ligger de kvar under tiden som jag barnsäkrar vardagsrum/kök (dvs flyttar upp katternas mat, vattenskål och stänger badrumsdörren) och portionerar upp hundmaten med en hysterisk Maiia springandes runt fötterna. Efter att hundarna ätit sin frukost är det dags att tvätta nosrynkan på muppsen. Det samlas mycket fukt och smuts där inne, så det måste rengöras varje dag.
Om det varit fuktigt eller extra smutsigt när vi varit ute under dagen, så tvättar jag en gång på kvällen också så inget ligger och gror under natten. När alla lugnat ner sig och skålar är undanplockade är det fritt fram för mig att göra egen frukost och kanske äta, om sambon känner sig snäll och matar bebis dvs ;) Igår var det dags att kolla upp Yoshis öga hos veterinären. Det har ju varit lite knas hela tiden, aldrig öppnats helt och sett ganska knäppt ut, med en tjock hinna för. Det visade sig att själva ögat är missbildat och inte går att göra något åt! Skönt att äntligen fått svar på vad det är, och veterinären höll med oss om att det inte bekymrar honom något. Han är ju frisk, pigg och glad, och precis lika störig och galen som en kattunge ska vara! Och ögat bråkar inte, det är inte torrt, det rinner eller klibbar inte. Och eftersom han inte vet något annat så stör det honom inte att vara blind på ena sidan (vilket han är, märkte vi under undersökningen). Så han får vara vår lilla missbildade kattbebis helt enkelt! För övrigt skötte han veterinärbesöket med bravur, han var jättelugn och duktig. Resan var inte lika tyst och skön däremot, men sånt får man leva med. Efter veterinärbesöket så åkte vi till Granngården för att fylla på djurmatsförrådet. Ilara godkände stället, de hade ju för tusan gratis pepparkakor!!
Så ja, så nu är frysen full av Mush och katternas torrfoderslåda är full igen. Och min plånbok en hel del fattigare ;) MEN- vad irriterad jag är på Granngården??? I kassan fick jag frågan om jag hade ett stämpelkort? Nej, det visste jag inte ens att det fanns. Men jodå, handlar man på djuravdelningen så får man en stämpel för varje 250:- man handlar för. När man har fått 10 stämplar får man 500:- att handla för. Det kunde jag ju fått veta förra gången jag var där och handlade för 1500:- tycker jag, då hade mitt första kort varit fullt nu 🙄 Men men, nu har jag ett stämpelkort att fylla iaf, haha! Nu gillar jag Granngården ännu mer, vilken tur att jag kan köpa mat till ALLA djuren på ett och samma ställe? 😍 Ville köpa ett regntäcke till Maiia också, men de röda jag tittade på fanns bara i stl 35 och det är ju på tok för litet för en rultig mupps. Och rött vill hon ju såklart ha, det är ju hennes färg! Får bli ett annat helt enkelt.. Så var det lördag igen. Här hemma betyder det att det är manikyrdags för alla djurbarnen. Har slarvat ofantligt med kloklippningen det senaste året, så nu har jag bestämt att det ska göras varje lördag, och därmed basta! Thibo är enklast att ha liggandes i hundsängen. Han är inte överförtjust i kloklippning, så efter varje färdig tass får han en godisbit för att hålla dramaskriken på minimal nivå- och det fungerar ganska bra! Han har dumma klor, de växer rakt ut och han sliter inte alls på dom själv så de blir väldigt långa, väldigt fort. Klippt vs oklippt klo, och detta är alltså på exakt en veckas tid de vuxit. Klipper jag mer sällan än en gång i veckan så ser han vanskött ut... Hicka ligger på rygg i knäet under klippningen. Inga större problem med henne, men hon ligger mer still med tassarna om hon får en godis efter varje färdig tass, så det får hon. Även hon har långa och raka klor som ej slits av sig själv. Men hon har iaf lång päls på tårna, som döljer klorna så det ser inte lika illa ut på henne ;) Minus är totalt odramatisk att klippa klorna på, oavsett vilken miljö han befinner sig i. När han var valp så tränade vi mycket och ofta på kloklippningen, på bussen, i skolan, på Malmö Central, you name it. Så han är en klippa 💪🏻 Ligger och somnar under tiden, så han får vänta på sin godis tills alla klorna är färdiga. Han sliter mycket på sina klor själv, så endast yttersta mm behöver klippas av, och knappt det ens en gång. Fröken Mops däremot!!
Hon är inget fan av att klippa klorna. Alls! Så vi tränar långsamt. Sätter henne i knäet - godis Tar tag i en tass - godis Tar tag i en tå - godis Pillar lite med tån - godis Tar upp kloklipparen och låter henne lukta - godis Nuddar klipparen mot tassen -godis Nuddar klipparen mot tassen och ”klipper i luften” ett par gånger - godis Och så upprepar vi ett par gånger tills hon inte reagerar längre. DÅ passar jag på att klippa, snabbt och lätt! Sedan släpper jag henne direkt, ger godis och MASSOR av beröm om bus. Det gör ingen större skillnad på klon, eftersom jag inte klipper allt som behövs, men så får det vara ett tag, tills hon lärt sig att det inte är så farligt att klippa klorna ändå 😬 Även alla katterna får klippt sina klor på lördagar. Även dom är så vana vid att få klorna klippta att det går fort och smärtfritt. Det är verkligen en fördel att ha djur som blivit vana vid all sorts hantering och skötsel sedan de varit små! Det gör hela livet enklare. Hösten är här! Efter den varmaste sommaren någonsin välkomnar vi höstkylan med öppen famn här hemma. Äntligen kan vi börja ha våra kläder på oss, och äntligen kan vi börja vara utomhus igen! Det om något är hundarna tacksamma över. Kläder, not so much. Jag passar på och tar längre promenader så fort kroppen orkar, den är något otränad *host* och överviktig *host* så vi skyndar långsamt! Tar en eller två av hundarna med mig varje gång, för att få lite lugn och ro, och lite ensamtid med dom. För det behövs verkligen när man har ett helt gäng, plus människovalpen! Just nu använder vi flexikoppel flitigt, eftersom bristen på rastgårdar i vår håla är brutal, så de får aldrig riktigt springa omkring och sträcka på benen annars. Idag lyckades vi övertala hussen att följa med ut i fina vädret, alltid lika skoj! Det tycker speciellt Ilara, som då får hans uppmärksamhet så att jag kan ägna mig lite åt hundarna istället ;) Framför allt så får hon chansen att slippa vagnen en stund om hennes pappa följer med ut. Även ettåringar behöver sträcka på benen kan ni tro. Hon har redan förstått att hundrastning är kul grejer. Det ska börjas i tid! Hon blev jättearg när vi försökte byta ut kopplet mot något annat, så jag antar att Hicka blir hennes hund att hålla när Ilara blivit så pass stor att hon själv kan gå med under promenaderna, haha. Här har ni förresten nyastefamiljemedlemmen!
Maiia heter hon, även om hon oftast kallas Majsen, muppsen eller Majsemuppsi. Kärt barn har många namn? Lite mer om henne står på hennes sida uppe i fliken ”flocken”, men kan slänga upp ett eget presentationsinlägg om ni vill veta vad hon är för en filur och hur/varför hon hamnade hos oss? :) Bara släng iväg en kommentar om så är fallet! Long time, no see! Har verkligen inte känt för att blogga den senaste tiden. Det har hänt så mycket negativt, så jag har varit helt för stressad inuti och då tappar jag lusten att vilja dela med mig av mitt liv helt enkelt. Tog en paus från diverse gruppchatter på facebook (vilket tydligen inte togs emot så bra från alla håll?whatever.) och höll mig ifrån bloggen. Instagram var bra, där räcker det med att slänga ut en bild eller två, där behöver man inte faktiskt SKRIVA för att någon ska tycka att det är tillräckligt intressant! Men idag har varit en bra dag! Så bra att jag måste dela med mig av lite. Ilara var på öppna förskolan för första gången, pch det var SÅ kul, trots att det bara var ett annat barn på plats. Bulan behöver inga kompisar för att roa sig ;) Dessa ringarna var kalaskul! Hon ville inte alls släppa dom, under nästan hela tiden vi var där hade hon dem i ett stengrepp. Jag tror på allvar att ungen har sugproppar under fötterna. Apa! Det var liksom bara att gilla läget när hon fick för sig att promenera upp för kanan. Men det var så klart kul att åka ner för den också. Men inte utan ringarna! Aldrig utan ringarna. Nöjd och glad kunde hon sitta i vagnen efteråt, när vi passade på att storhandla. Inte många minuter senare somnade hon som en stock 😬 När vi kom hem så fick hon en present (i förskott) av sin mormor. En gigantisk Enhörnings-förvaringspåse!
Ilara hälsar att i den kommer alla hennes födelsedagspresenter få åka hem efter ettårskalaset nästa månad. För självklart får kalaset enhörningstema i vitt/rosa/lila. Planeringen är i full gång och jag är SÅ GLAD över att kunna fira min avkomma ordentligt. Med massor av människor som VILL komma och fira henne! Hon ska få precis sådana kalas jag alltid velat ha (födelsedagar är något heligt i min värld, det ska firas ordentligt! Men förutom ett fååååtal gånger så har det inte blivit av för min del. Främst pga ointresse från vänner, från släktens del har det väl närmst blivit något kort och pliktskyldigt.) Har tusentals idéer för både pyntning och tårtmakeri, låt oss hoppas att det blir något bättre än vad jag vanligtvis brukar skapa? 🙄 Vad som annars händer? Familjen utökas inom kort, vi letar nytt boende (igen..), väntar på besked ang arbete och nattar bebisen med ”zootopia” varenda kväll. Gårdagen spenderade vi i Eslöv (jag vet, av alla ställen...) Först hälsade vi på Jessie och alla huskiesarna en sväng. Ilara tyckte att fluffrumporna var hysteriskt roliga, och iaf Chio tyckte detsamma om henne. (Om någon är intresserad så är hennes outfit för dagen följande: svart linne från H&M, Hello Kittyshorts med frukter på, och ett par rosa converse. Fint skare va! ) Sedan följde ett besök hos en vän till mamma, och sen vidare till sushiiiiiiiiii! Avocado/tofu och avocado/inlagd gurka, yum! Efter sushin så gick min mor bananas och köpte ca hälften av Kappahls Newbiesortiment (Ilara ska spendera morgondagen med att visa upp sina nya plagg, no worries) samt en sväng in till leksaksaffären som resulterade i ett stycke docka (som fick heta Kokos), en klossgrej och en mjuk hjärtboll. På tågresan hem hade Ilara bajskalas, som tur var så hade hon ju massor av nya kul grejer att trösta sig med när hon kom hem ;) Hon visar verkligen när hon gillar/inte gillar något. Det är min unge det! Detta är då ”klossgrejen”. Hon använder den på sitt egna lilla sätt.... Hon var heeeeelt totalt superslut efter en lång dag med myclet intryck. Som tur är så har hon sina gosekuddar. Småhundarma tyckte att jag var betydligt mysigare än någon sketen kudde. Efter många timmar ensamma hemma så var de som små plåster. Tur för dom, att dagen efter skulle spenderas i lugn och ro hemma. Någon kortiskiss har dom fått, annars har det varit för varmt (och jag för trött och ont) för mer krävande aktiviteter. Thibo fick en liten längre runda framåt eftermiddagen. Joakim och jag tog bebis i vagn och podenco i flexikoppel och gick (en omväg) iväg för att handla lite samt att möta upp min lillebror vid tåget. Thibo fick några beundrare när vi var iväg, några som var tvugna att fråga om rasen, och så hör och häpna, en tjej som kände igen att det var en podenco! Hon följer en fellow podencoägare på instagram och är helt förälskad i rasen och blev SÅ glad över att äntligen få träffa en på riktigt! Thibo var inte helt obekväm i all uppmärksamhet, attentionwhore som han är ;) När vi kom hem så satte jag mig för att plantera om lite tomatplantor, och kunde inte låta bli att testa gro fram lite paprika från kärnorna som blev från middagens paprikor! Spetspaprika och eh... annan paprika. Nu kom mitt lilla växtakvarium till användning igen. Ampeltomaterna fick komma upp i balkonglådorna (de ska vara hängiga då dom ska växa neråt) och mina miniminitomater kom ner i sina krukor i lastpallshyllan. De ser något pluttiga ut bredvid hallonbusken och smultrondjungeln, men de ÄR ju pluttiga :p Som färdigvuxna ska de bara vara runt 2-3 dm höga och tomaterna blir ungefär som vinbär i storleken. Så söta! passade på att klä om en av Ilaras ersättningsburkar.
Jag älskar glitter och behöver alltid förvaringsburkar, så detta är ett perfekt återbruk 💪🏻 Ska lätt göra fler ;) Termometern hoppar omkring vid 30strecket, vi svettas bort och det är kvaaaaavt. Vi har levt med ytterdörren öppen hela dagen, men det hjälper föga. Grannbarnen är ute och leker väldigt mycket (dela med er av energin tack?), vilket uppskattas väldigt mycket av Thibo och Pixie. Dom är gärna där ute och leker med pinnar som barnen slänger omkring med till dom. Idag hörde jag ett svagt knackande på dörren (som var öppen), så jag gick ut och kollade. ”Katten har gått ut” Jaja. Tristan brukar hoppa över staketet och sniffa för att se om grannkatten är i buskarna. Så, jag kliver ut och drar in luft för att skälla på honom (då skyndar han sig in så fort han kan) men innan jag hinner säga något så uppfattar jag en rörelse i ögonvrån. Pixie. Uppe på taket. Vad fan?! Kattuslingen har klättrar på skiljeväggen och upp på taket! Och jag är alldeles för superkort så trots att jag tog ut köksstegen fattas jag en halvmeter för att få tag i henne. Som tur är har jag snälla grannar. Barnens pappa satt och fnissade åt spektaklet en lång stund, innan han klättrade upp på den trasiga lastpallen (som vi lutade mot väggen efter vi byggt klart hyllan, kanske dags att kasta den på tippen?), hängde ena armen i stuprännan och lyfte ner kattungen åt mig. Bah! Katt! Förutom hennes lilla äventyr så fungerar uteplatsen ypperligt. Arya går knappt nära staketet när hon väl är ute, hon hoppar mest upp på hyllan och tuggar på mina smultronplantor. Pixie håller sig snällt inom staketet (förutom idag dårå) och Tristan hoppar bara över då och då, och då går han ju bara några meter bort till buskarna innan han kommer tillbaka in. Så det är skönt att kunna ha dörren öppen, speciellt i den här hettan! Man orkar ju inte göra ett dugg?? Några snabba kissrundor med hundarna på dagarna och så kanske en sväng till rastgården framåt kvällen, när där är skugga. Dom är inte alltid så fotogeniska, dom där två... Dessa tre lilleputtar fick följa med till rastgården idag. Jag vägrar att gå med alla fem plus barnvagn ensam! Och ensam är jag ju så tvungen att gå, när mannen är ute på vift i två dygn. Men så lugnt och skönt utan honom här hemma ;) Alla har varit på så bra humör! Jag behövde städa sovrummet, så jag placerade helt enkelt ungen i sin säng, och satte igång Zootopia på tv’n. Säg aldrig att det inte är bra med tv i sovrummet! Hon var nöjd och rummet blev städat, perfekt 🙏🏻 Imorgon tänkte jag ta itu med tvätten, blääääää. Avslutar med en bild på fotona jag lånade av morfar, för att få kopierade. Var dom inte fruktansvärt vackra? 😭
|
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|