Thibo tycker om att springa. Inte för cykel eller att jogga, nej nej. Bara när han är ensam, och absolut inte får. Idag rymde han IGEN. Jag skulle släppa in katten, och tjoff sa det så susade en podenco förbi mig och ut på gatan. Happ. Eftersom jag var ensam hemma var det bara att dra på Ilara overallen, knö ner henne i vagnen och springa efter. Hit och dit sprang vi genom villaområdet, tills han bestämt knatade över vägen och försvann. Sprang efter honom en bit till, innan min telefon dog. Eftersom han har mitt telefonnummer på brickan i halsbandet är det viktigt att jag har den igång, så jag gick hem och satte telefonen på laddning medans jag lade ut en efterlysning på facebook. En halvtimme senare gick vi ut på jakt igen, och efter en stund hörde jag ett jäkla liv på en gata en bit härifrån. Sprang dit och jo, där sprang en podenco och retade hundar i en trädgård. Precis bredvid tågspåret 😰 Ångesten jag fick i bröstet då går inte att beskriva så det ska jag inte ens försöka göra. Mår fortfarande illa bara av tanken på en fellow podencoägare som förlorade sin unghund när han blev påkörd av ett tåg 😭 Lyckades få tag på honom efter lite om och men, och så gick vi hem. Jag på ganska skakiga ben, Thibo med överlyckligt piskande svans.. Tusen tack till alla som delat efterlysningen och engagerade er 🙏🏻🧡
Och jag tackar min stjärna för att hunden kom hem i helt skick..
1 Kommentar
Sofia
2/20/2019 11:27:44 am
Hej, jag undrar vad som hänt med mopsen du hade?
Svara
Lämna ett svar. |
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|