Thibo tycker om att springa. Inte för cykel eller att jogga, nej nej. Bara när han är ensam, och absolut inte får. Idag rymde han IGEN. Jag skulle släppa in katten, och tjoff sa det så susade en podenco förbi mig och ut på gatan. Happ. Eftersom jag var ensam hemma var det bara att dra på Ilara overallen, knö ner henne i vagnen och springa efter. Hit och dit sprang vi genom villaområdet, tills han bestämt knatade över vägen och försvann. Sprang efter honom en bit till, innan min telefon dog. Eftersom han har mitt telefonnummer på brickan i halsbandet är det viktigt att jag har den igång, så jag gick hem och satte telefonen på laddning medans jag lade ut en efterlysning på facebook. En halvtimme senare gick vi ut på jakt igen, och efter en stund hörde jag ett jäkla liv på en gata en bit härifrån. Sprang dit och jo, där sprang en podenco och retade hundar i en trädgård. Precis bredvid tågspåret 😰 Ångesten jag fick i bröstet då går inte att beskriva så det ska jag inte ens försöka göra. Mår fortfarande illa bara av tanken på en fellow podencoägare som förlorade sin unghund när han blev påkörd av ett tåg 😭 Lyckades få tag på honom efter lite om och men, och så gick vi hem. Jag på ganska skakiga ben, Thibo med överlyckligt piskande svans.. Tusen tack till alla som delat efterlysningen och engagerade er 🙏🏻🧡
Och jag tackar min stjärna för att hunden kom hem i helt skick..
1 Kommentar
Nu har några dagar gått och Kiinovalpen har etablerat sig i familjen. De andra hundarna tycker att han är ganska dryg, men han leker med katterna! Eller ja, med Pixie och Yoshi iaf. Han är en så självsäker liten skit att jag blir helt paff, inte haft en så tuff valp förut. Han är mammig, absolut, men han är full av ”kan själv”attityd och jag älskar det! Kanske jag äntligen fått en hund som inte dööööööör om jag går på toaletten utan honom? 😅 Jag tror inte det. Som bilden visar vill han gärna vara med på allt man gör, för det kaaanske händer något kul? Han är helt för vild för att kunna knäppa riktigt bra bilder med mobilen. Såhär ser majoriteten av bilderna på honom ut 😂 Man får passa på när han kissar 😂 På tal om kissar, han är suverääään på att göra ifrån sig utomhus! Det har bara hänt några få olyckor inne, och då har det varit mitt i leken, en akutkiss/bajs och sen rä det full racer igen. Så jag har mina förhoppningar om att han inte ska vara lika svår att få torr inne som vavvajävlarna. Han ÄLSKAR Ilara och leker mer än gärna med henne, speciellt dragkamp är skoj. De är lagom starka för varandra så det passar ju bra. Ilara uppskattar honom också, förutom när han hoppar på henne och ska bita henne i öronen. Man får vara riktigt snabb med att kalla på honom och byta ut bebisen mot en leksak haha. Han lyssnar ganska bra på sitt namn och tycker att det är lajbans att studsa mot en när man ropat. Inkallningsträningen kommer nog gå smidigt! Och tro mig, den ska vi jobba hårt på! För att vara helt ärlig så ska vi jobba hårt på det mesta. Vill inte ha ännu ett fiasko med reaktiv hund, så vi ska utsätta oss för allt möjligt. Alla möjliga olika platser, situationer, folk och hundar. Vi smygstartade lite idag, trots att jag sa att närmsta månaden ska vara lugn så att vi får en chans att bekanta oss med varandra. Vi tog bussen till Dogman och det var självklart nemas problemas för herr Valp. Affären var skitskoj och han ville ta med sig precis alla leksaker och tuggben hem. Personalen skrattade åt honom när han susade mellan hyllorna så fort att öronen fladdrade bakom honom. Det var en väldigt trött och nöjd Kiino som kröp in i min jacka på bussen hem. Där sov han gott tills vi hoppade av och skulle gå hem. Väl hemma så lekte han en stund innan han gick och lade sig på en kudde på golvet. (Eftersom dom där kuddarna agerar snutte till Ilara så har vi en miljon stycken och dom finns ÖVERALLT)
Han sover mer än gärna hos en, men kan lika gärna gå och lägga sig i en helt annan del av rummet. På nätterna sover han i sängen, men till skillnad från mina tidigare valpar så sover han inte vid/på mitt ansikte, utan nere vid benen? Känns så udda 😅 Tror att detta kommer bli så fruktansvärt bra!! Alltså. Ibland blir ju saker och ting inte som man tänkt sig. Några fåtal procent av de gångerna, så blir det så fruktansvärt mycket bättre! För ungefär 4,5 år sedan (ish) satt jag och planerade och efterforskade som aldrig förr. Det var dags att skaffa en hund men jag hade ingen aning om vilken ras det skulle bli. Jag hade några alternativ, bland annat podenco ibicenco, sheltie, basenji och rat terrier. Sheltie var för pälsad och basenji lite för... jag vet inte, men jag fick aldrig någon bra feeling för de jag träffat? Rat terrier fanns öht inte i norden så det blev ju Podenco Ibicenco, Thibo är resultatet. Men för någon vecka sedan, när jag som vanligt scrollade genom mitt facebookflöde så dök det upp bilder på knubbiga små valpar. En bekant hade varit på valpmys, hos en uppfödare som enligt min vetskap bara hade American hairless terrier (den nakna varianten av rat terrier), men dessa valparna hade ju pääääls? Se på fasiken, dom hade fått en kull råttor 😍 Jag jublade och svor om vartannat, och kunde givetvis inte låta bli att skriva till uppfödaren. ”Får jag komma och hälsa på???” Tanken var att ENDAST TITTA och få lära känna rasen lite. Har ju bara träffat de nakna tidigare. Men så vart jag ju paxad av den där lille svarta valpen. Det bara blev så, att han valde mig till sin, och näst intill vägrade lämna mig ifred. Jaja, suckade jag, och nu sitter jag här med en liten råtthund i soffan. Woops? Sådär låg han i stort sett hela besöket. Inte ens när det var matdags hoppade han ner, och varje gång jag satte ner honom skulle han genast upp igen. Who am I to say no? Så här är han iallafall, lilla råtthunden Kiino! Iklädd Hickas regntäcke och gamla sele forcerar han regnet och kissar på gräsplätten här utanför, som om han aldrig gjort annat.
Han är så galet självsäker och trygg, han är redan hemmastadd och leker med både bebis och katter (de andra hundarna tycker att han är ganska äcklig 😏). Det ska bli fruktansvärt kul att träna ihop med honom, och kanske faktiskt komma ut på lite tävlingsbanor om jag bara får nerverna i styr. Utställningsringarna kommer vi i varje fall dansa omkring i så mycket vi bara kan! Nu har han blivit en officiell medlem utav Team Oddpaws, ska dela med mig av vår resa tillsammans så mycket jag orkar! Så stay tuned. (För varje kommentar i stil med ”en hund till? Verkligen?” Kommer jag att skaffa två hundar till. Bara så ni vet det. ) |
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|