...för idag är det Hickas och Tristans födelsedag, hurra hurra hurra!!! Helt vansinnigt hur fort tiden går?? Hicka fyller TRE år och Tristan är redan två? Vad hände med mina små bebisar? 😭 första bilderna hos oss. Idag ser dom lite annorlunda ut 😆 Dagen började vi (och hundarna) hos svärmor där Hicka fick massor av extra gottis. När vi kom hem fick Tristan lite hundtugg att fira med, så nu är han nöjd och belåten! Han ska få lite extra mjukmat innan vi lägger oss också. Det är absolut omöjligt att få en ordentlig bild på den katten när han tuggar på något, eftersom han skakar hysteriskt på huvudet vid varje tugga 😅
0 Kommentarer
Jag har aldrig varit ett fan av rutiner. Min adhd (och 99% ännu outredd aspergers) till trots, så tycker jag att rutiner ska fara dit pengar växer på träd, ungefär. Usch för rutiner! Ni kan tänka er hur bra mina skolår gick, hah.. Men nu, den senaste tiden så har jag börjat få in en bra morgonrutin. Se på fasen? Visserligen vaknar jag ju sällan samma tid varje dag, det beror helt på när min kära avkomma känner för att slå upp sina små blå. Men när jag väl vaknat och klivit upp, så gör jag samma saker, i samma ordning. Efter att kroppen vaknat till liv och vill samarbeta lite grann så gör jag morgontoa och klär på mig. Sedan går jag till köket och blötlägger Thibos torrfoder, samt slänger in Ilaras morgongröt i micron. Drar upp en morgontrött Hicka ur sängen, och selar på henne och Thibo. Dom två är det mest bråttom att gå ut med, annars springer Hicka och sätter sig i ett hörn någonstans, och Thibo vet man aldrig när han får ett ryck och kissar ner soffa eller säng...🙄 Vi går samma runda varje morgon, och de har sina ungefärliga ställen där de kissar och bajsar på. När dom två är klara så är det Minus och Maiias tur att komma ut och ”lufta rumporna”. Dom två är ett bra team. De är i samma storlek (även om fröken mupps är x kilo tyngre) och leker gärna på samma sätt när de är ute. Dvs springer i stora cirklar runt mig, och spurtar till olika ställen som luktar extra gott. Har vi tur, så har Ilara dragit sin pappa ur sängen lagom tills vi kommit in igen. Annars ligger de kvar under tiden som jag barnsäkrar vardagsrum/kök (dvs flyttar upp katternas mat, vattenskål och stänger badrumsdörren) och portionerar upp hundmaten med en hysterisk Maiia springandes runt fötterna. Efter att hundarna ätit sin frukost är det dags att tvätta nosrynkan på muppsen. Det samlas mycket fukt och smuts där inne, så det måste rengöras varje dag.
Om det varit fuktigt eller extra smutsigt när vi varit ute under dagen, så tvättar jag en gång på kvällen också så inget ligger och gror under natten. När alla lugnat ner sig och skålar är undanplockade är det fritt fram för mig att göra egen frukost och kanske äta, om sambon känner sig snäll och matar bebis dvs ;) Igår var det dags att kolla upp Yoshis öga hos veterinären. Det har ju varit lite knas hela tiden, aldrig öppnats helt och sett ganska knäppt ut, med en tjock hinna för. Det visade sig att själva ögat är missbildat och inte går att göra något åt! Skönt att äntligen fått svar på vad det är, och veterinären höll med oss om att det inte bekymrar honom något. Han är ju frisk, pigg och glad, och precis lika störig och galen som en kattunge ska vara! Och ögat bråkar inte, det är inte torrt, det rinner eller klibbar inte. Och eftersom han inte vet något annat så stör det honom inte att vara blind på ena sidan (vilket han är, märkte vi under undersökningen). Så han får vara vår lilla missbildade kattbebis helt enkelt! För övrigt skötte han veterinärbesöket med bravur, han var jättelugn och duktig. Resan var inte lika tyst och skön däremot, men sånt får man leva med. Efter veterinärbesöket så åkte vi till Granngården för att fylla på djurmatsförrådet. Ilara godkände stället, de hade ju för tusan gratis pepparkakor!!
Så ja, så nu är frysen full av Mush och katternas torrfoderslåda är full igen. Och min plånbok en hel del fattigare ;) MEN- vad irriterad jag är på Granngården??? I kassan fick jag frågan om jag hade ett stämpelkort? Nej, det visste jag inte ens att det fanns. Men jodå, handlar man på djuravdelningen så får man en stämpel för varje 250:- man handlar för. När man har fått 10 stämplar får man 500:- att handla för. Det kunde jag ju fått veta förra gången jag var där och handlade för 1500:- tycker jag, då hade mitt första kort varit fullt nu 🙄 Men men, nu har jag ett stämpelkort att fylla iaf, haha! Nu gillar jag Granngården ännu mer, vilken tur att jag kan köpa mat till ALLA djuren på ett och samma ställe? 😍 Ville köpa ett regntäcke till Maiia också, men de röda jag tittade på fanns bara i stl 35 och det är ju på tok för litet för en rultig mupps. Och rött vill hon ju såklart ha, det är ju hennes färg! Får bli ett annat helt enkelt.. Så var det lördag igen. Här hemma betyder det att det är manikyrdags för alla djurbarnen. Har slarvat ofantligt med kloklippningen det senaste året, så nu har jag bestämt att det ska göras varje lördag, och därmed basta! Thibo är enklast att ha liggandes i hundsängen. Han är inte överförtjust i kloklippning, så efter varje färdig tass får han en godisbit för att hålla dramaskriken på minimal nivå- och det fungerar ganska bra! Han har dumma klor, de växer rakt ut och han sliter inte alls på dom själv så de blir väldigt långa, väldigt fort. Klippt vs oklippt klo, och detta är alltså på exakt en veckas tid de vuxit. Klipper jag mer sällan än en gång i veckan så ser han vanskött ut... Hicka ligger på rygg i knäet under klippningen. Inga större problem med henne, men hon ligger mer still med tassarna om hon får en godis efter varje färdig tass, så det får hon. Även hon har långa och raka klor som ej slits av sig själv. Men hon har iaf lång päls på tårna, som döljer klorna så det ser inte lika illa ut på henne ;) Minus är totalt odramatisk att klippa klorna på, oavsett vilken miljö han befinner sig i. När han var valp så tränade vi mycket och ofta på kloklippningen, på bussen, i skolan, på Malmö Central, you name it. Så han är en klippa 💪🏻 Ligger och somnar under tiden, så han får vänta på sin godis tills alla klorna är färdiga. Han sliter mycket på sina klor själv, så endast yttersta mm behöver klippas av, och knappt det ens en gång. Fröken Mops däremot!!
Hon är inget fan av att klippa klorna. Alls! Så vi tränar långsamt. Sätter henne i knäet - godis Tar tag i en tass - godis Tar tag i en tå - godis Pillar lite med tån - godis Tar upp kloklipparen och låter henne lukta - godis Nuddar klipparen mot tassen -godis Nuddar klipparen mot tassen och ”klipper i luften” ett par gånger - godis Och så upprepar vi ett par gånger tills hon inte reagerar längre. DÅ passar jag på att klippa, snabbt och lätt! Sedan släpper jag henne direkt, ger godis och MASSOR av beröm om bus. Det gör ingen större skillnad på klon, eftersom jag inte klipper allt som behövs, men så får det vara ett tag, tills hon lärt sig att det inte är så farligt att klippa klorna ändå 😬 Även alla katterna får klippt sina klor på lördagar. Även dom är så vana vid att få klorna klippta att det går fort och smärtfritt. Det är verkligen en fördel att ha djur som blivit vana vid all sorts hantering och skötsel sedan de varit små! Det gör hela livet enklare. Hösten är här! Efter den varmaste sommaren någonsin välkomnar vi höstkylan med öppen famn här hemma. Äntligen kan vi börja ha våra kläder på oss, och äntligen kan vi börja vara utomhus igen! Det om något är hundarna tacksamma över. Kläder, not so much. Jag passar på och tar längre promenader så fort kroppen orkar, den är något otränad *host* och överviktig *host* så vi skyndar långsamt! Tar en eller två av hundarna med mig varje gång, för att få lite lugn och ro, och lite ensamtid med dom. För det behövs verkligen när man har ett helt gäng, plus människovalpen! Just nu använder vi flexikoppel flitigt, eftersom bristen på rastgårdar i vår håla är brutal, så de får aldrig riktigt springa omkring och sträcka på benen annars. Idag lyckades vi övertala hussen att följa med ut i fina vädret, alltid lika skoj! Det tycker speciellt Ilara, som då får hans uppmärksamhet så att jag kan ägna mig lite åt hundarna istället ;) Framför allt så får hon chansen att slippa vagnen en stund om hennes pappa följer med ut. Även ettåringar behöver sträcka på benen kan ni tro. Hon har redan förstått att hundrastning är kul grejer. Det ska börjas i tid! Hon blev jättearg när vi försökte byta ut kopplet mot något annat, så jag antar att Hicka blir hennes hund att hålla när Ilara blivit så pass stor att hon själv kan gå med under promenaderna, haha. Här har ni förresten nyastefamiljemedlemmen!
Maiia heter hon, även om hon oftast kallas Majsen, muppsen eller Majsemuppsi. Kärt barn har många namn? Lite mer om henne står på hennes sida uppe i fliken ”flocken”, men kan slänga upp ett eget presentationsinlägg om ni vill veta vad hon är för en filur och hur/varför hon hamnade hos oss? :) Bara släng iväg en kommentar om så är fallet! |
Välkommen!
Roligt att du vill läsa om vårt vardagsliv, här bjuder både tvåbenta och fyrbenta på sig själva! Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|